Rymden Ämnen Biografi Twitter

Promenad med pappa

min far var frilansjournalist och som sådan höll han ej kontorstider1. Dag som kväll, när det tomma arket i skrivmaskinen blev honom för ångestladdat så fyllde han en termos med té, bredde ett par limpmackor och körde oss ut till Djurgården. Jag såg alltid fram emot dessa utflykter, så till den grad att minsta avbrott i tangentsmattret väckte en förhoppning.

Varje promenad utmed Djurgårdsbrunnskanalen var en bildningsresa. När vi passerade Stockholms Roddförening på Lidovägen kunde jag få höra om Cambridge-traditioner och öststaternas spionrekrytering på de brittiska läroverken2. Passerandes Brunnsvärdshuset lärde jag mig om artonhundratalets hälsokultur och apotekaryrket. Framme vid Isbladskärret studerade vi fåglar och hittade på roliga artnamn3. Vi var eniga om att det vassbeströdda landskapet utmed sjön liknade Hal Fosters vision av konungariket Thule i äventyrsserien Prins Valiant4, vilket alltid ledde till frågor och svar kring medeltiden och riddaridealet. Om säsongen tillät tog vi en sittpaus vid Blockhusudden. På en parkbänk i böjen av Rådmansbacken blickade vi ut över Fjäderholmarna och romantiserade kring hur smugglare lämpade av sitt kontraband där, bortom det närliggande tullhusets överblick. På den bänken löste vi ofta korsord tillsammans. När vi fastnade vid en svår hänvisning till Eddan, så förlikade vi oss med att bara sitta och blunda i solen.

Pappa gick bort vintern 2005. Jag lät gravsätta hans aska i minneslunden på Galärvarvskyrkogården, vilket upprörde delar av släkten. Avsaknaden av en gravsten, ett föremål att projicera sin sorg på och rikta talade tankar till var för dom frustrerande. För mig är hela Djurgården minnesmärket.

  1.  

  2. Farsan var ett stort le Carré-fan och hade snöat in på Philbys och Burgess livsöden

  3. ‘Den Rödhuvade Buskpipparen’ var en personlig favorit. Snusk gick alltid hem. 

  4. Det sämsta med Prins Valiant var just titelfiguren, en bror duktig-typ med samma frisyr som Velma i Scooby Doo. Hans vikinga-polare Boltar däremot var en frejdig tjomme som fick ihop det med en sträng indianprinsessa vid namn Tillicum, ur historiskt perspektiv en föga trovärdig romans.